Hjälpledarutbildning eller högmässa?

Jag hade en intressant diskussion med en del forskare på teologiska fakulteten härom dagen. När vi drack kaffe kom vi in på Åbo svenska församlings skribaförnyelse och en av forskarna ställde frågor som berörde vad som händer efter ett skribaläger. I hans församling brukar man tänka att skriftskoltiden slutar med kanske det bästa man tidigare varit med om, alltså skriftskollägret. Sedan uppmuntras de nykonfirmerade ungdomarna att börja i hjälpisutbildningen. Detta har fungerat väldigt bra där eftersom merparten av ungdomarna också går i den. Det är värt att påpeka att detta tyder på ett starkt ungdomsarbete i den församlingen.

Jag upplever att hjälpledarutbildningen kan vara en viktig del i de nykonfirmerade ungdomarnas liv. Jag tror också att den kan bli en fin fortsättning på deras skriftskola. Men jag oroar mig för att hjälpledarutbildningen inte i förlängningen blir tillräcklig för deras fortsatta liv som kristna. Låt mig förtydliga vad jag menar.

Vi föreställer oss en nykonfirmerad ungdom som börjar i skriftskolan. Han får en fantastisk upplevelse genom den och kommer närmare Gud och sin medmänniska. Han åker på en massa läger som också känns meningsfulla. Detta gör han i ca 4 år. Men nu frågar jag mig, vad händer efter det? Livet som hjälpledare tar slut och nu måste han komma in i andra församlingssammanhang och den församlingsgemenskap som han tidigare hade finns kanske inte mer. Församlingen har kanske inte ett lika drygt arbete för unga vuxna, utan högmässan är det enda riktiga alternativet som återstår. Jag är rädd att en sådan ungdom faller bort från församlingens gemenskap eftersom han inte känner sig hemma i högmässan och därför inte heller i församlingens gemenskap. Det kristna livet han var en del av efter skriftskolan finns inte längre och han vet inte vart han skall ta vägen. Detta har jag själv sett hända med flera av våra aktiva hjälpledare.

Jag tror att man kan bygga upp en hjälpledarutbildning så att ungdomen uppmuntras att delta aktivt i församlingens högmässor. Men jag vill hellre att man i ett tidigare skede arbetar med att få dem in i gudstjänstlivet. Alltså, istället för att vi håller fram att fortsättningen på det roliga efter skriftskollägret (och konfirmationen) är att alla blir hjälpledare, så håller vi fram att fortsättningen på det roliga efter skriftskollägret är högmässan. Detta hindrar inte att man arbetar med hjälpledarutbildningen efter en konfirmation, men man undviker att dra fokus bort från det som är centrum i församlingens liv - Högmässan.

Jag hoppas naturligtvis att ungdomar skall känna det meningsfullt att fira högmässa med församlingen men jag är också en realist och förstår att trots gott arbete lär vi inte se de flesta där på söndag. Men om vi ens lyckas skapa en känsla hos de unga att högmässan är något meningsfullt kan det hända att de när de blir äldre hittar hem till församlingens gemenskap i högmässan.

Snart skriba

Detta blir mitt första inlägg och intressant nog så kommer det på samma dag som jag är på väg till ett skribaläger. Som vanligt finns det en hel del saker att tänka på och just nu tänker jag mest på allt pappersarbete som jag måste fixa innan lägret. Men jag ville ändå ta lite tid och berätta lite vad vi vill göra på detta läger.

Som Mia förklarat är det problematiskt att konfirmanderna "tvingas" besöka flera gudstjänster innan sitt skriftskolläger. De börjar alltså sin skriftskola med det tråkiga och avslutar den med ett läger som kanske är det bästa de hittills varit med om. Vi tror att vi istället bör börja med lägret så att när de kommer till kyrkan för att gå på sina gudstjänster tar med sig in i kyrkan den positiva inställning de har till församlingen efter lägret. Deras attityd till gudstjänsten är bättre och förhoppningsvis uppskattar de den därför desto mer.

Men det finns ytterligare ett problem. Fastän de går med en positiv inställning till gudstjänst så betyder det inte att de förstår den. Därför måste vi fråga oss hur vi bäst under ett skriftskolläger ger undervisning om gudstjänsten. På lägret som jag ska på idag är denna fråga i fokus. Vårt mål är att de efter lägret förstår de olika momenten i gudstjänsten och vet hur deras liv är kopplade till dem. Och hur gör vi det?

Under följande skriftskolläger kommer varje dag att vara en ända lång gudstjänst. Vi delar in dagen så att varje moment i gudstjänsten gås igenom på olika sätt. Jag kommer att prata mera utförligt om detta i ett annat blogginlägg men jag vill gärna ge några exempel. T.ex. har vi varje dag en predikan. Då vi har predikan i 1h får de alltså katederundervisning om dagens tema (precis som i gudstjänsten). Efter det kommer trosbekännelsen och då är tanken att vi skall diskutera vår tro i en halv timme. Alltså, vi diskuterar det som de just hörde under predikan. Detta var bara ett exempel och vi har många olika idéer som förhoppningsvis gör momenten i gudstjänsten mera levande för konfirmanden.

Jag hör av mig efter lägret och berättar hur det gick. Men just nu vill jag bara säga att jag ser fram emot att få skriva om den spännande process som Åbo svenska församlings skriftskolarbete genomgår just nu. Jag hoppas att kollegor, förtroendevalda, församlingens medlemmar samt övriga intresserade uppskattar denna blogg och ivrigt deltar i diskussionen.