Jag skulle vilja svara så här. Vi kan aldrig riktigt veta vad som gör en skriba bra. De som kommer till skriftskolan är alla individer med olika behov och därför måste vi sträva till att den anpassas så att allas behov tillfredsställs. Detta är kanske omöjligt men det måste vara ett utgångsläge.
Men sedan finns det naturligtvis massvis med saker som jag vill att de skall ta med sig. Vi kanske inte kan på några få dagar få alla att bli aktiva medlemmar av församlingen men vi kan med Guds hjälp visa att Gud älskar dem. Vi kan så ett litet frö som vi hoppas att de vill vattna i framtiden. Det är väl kanske främst det som jag verkligen vill att de skall ta med sig.
Jag har nog inte heller något allmängiltigt svar - bara det som jag så här i efterhand tror bidrog till att göra min egen skriba till en jättebra upplevelse: Att det var en fin stämning på lägret där nästan alla umgicks med alla. Att vi hade en präst och en ungdomsledare med oss som tog oss på allvar samtidigt som de höll ordning på oss. Lite tror jag också att det spelade in att vi var 15-16, och inte 14-15 som vanligt är. Åtminstone för egen del tror jag att jag fick en bättre skribaupplevelse av att vänta ytterligare ett år.
Jag skulle vilja svara så här. Vi kan aldrig riktigt veta vad som gör en skriba bra. De som kommer till skriftskolan är alla individer med olika behov och därför måste vi sträva till att den anpassas så att allas behov tillfredsställs. Detta är kanske omöjligt men det måste vara ett utgångsläge.
SvaraRaderaMen sedan finns det naturligtvis massvis med saker som jag vill att de skall ta med sig. Vi kanske inte kan på några få dagar få alla att bli aktiva medlemmar av församlingen men vi kan med Guds hjälp visa att Gud älskar dem. Vi kan så ett litet frö som vi hoppas att de vill vattna i framtiden. Det är väl kanske främst det som jag verkligen vill att de skall ta med sig.
Jag har nog inte heller något allmängiltigt svar - bara det som jag så här i efterhand tror bidrog till att göra min egen skriba till en jättebra upplevelse:
SvaraRaderaAtt det var en fin stämning på lägret där nästan alla umgicks med alla.
Att vi hade en präst och en ungdomsledare med oss som tog oss på allvar samtidigt som de höll ordning på oss.
Lite tror jag också att det spelade in att vi var 15-16, och inte 14-15 som vanligt är. Åtminstone för egen del tror jag att jag fick en bättre skribaupplevelse av att vänta ytterligare ett år.